Varför är helhetstänkande så svårt i politiken?

Riksdagen1Människan har alltid valt att plocka de lägst hängande frukterna först. Det var en självklar strategi så länge vårt skördebehov understeg tillväxten. Med fler människor och krav på stigande konsumtion så måste emellertid allt mer svårtillgängliga frukter skördas.

Mänsklighetens belastning på planeten har nu nått en sådan nivå att det inte längre räcker enbart med teknisk innovation för att tillfredsställa oss. Det åtgärder vi vidtar på ett område påverkar andra delar av vår försörjning, vilket gör det ofrånkomligt att vi måste börja tänka på helheten. Hur fungerar egentligen de system vi använder, de system vi är beroende av, hur kan vi bruka dem, i stället för att förbruka dem, för att få ut mesta möjliga nytta? Det är frågor som politiken i allt högre grad måste våga ställa.

Använd rätt energislag på rätt plats
När det gäller vår energiförsörjning blir det allt mer uppenbart att ett systemtänkande är nödvändigt. All den energi vi använder omvandlas till lågvärdig spillvärme och det vi egentligen gör är att på vägen använda dess kvalitet. För det första måste vi använda rätt energislag på rätt plats för att minska vårt totala behov och därmed även minimera vår belastning på ekosystemen.

För det andra måste vi minska vår sårbarhet. Vår livsstil, med ett beroende av ständig tillgång på energi, gör att vi är mer sårbara än någonsin. Sårbarhet är därför en fråga att beakta i ett systemtänkande kring energi. Storskaliga och komplicerade energisystem är dessutom tacksamma objekt för terrorister som vill öva utpressning på ett samhälle. Robusthet och redundans utgör exempel på hur vi kan förebygga.

För det tredje måste vi minska användningen av primärenergi. När det gäller systemtänkande måste vi ta hänsyn till det som ofta kallas för rekyleffekten. Motivet till att jag vill blanda in rekyleffekten i resonemanget är att jag tror att vi alla utgår från att EU:s målsättning om en minskad total energiförbrukning är något vi strävar mot. Smarta energilösningar som sänker energiförbrukningen – vilket kan ge lägre kostnad – som i sin tur ger konsumenten möjlighet till ny konsumtion med ny energiförbrukning. Det ökar svårighetsgraden med att utforma välfungerande styrmedel.

Ett helhetstänkande, eller om man så vill ett systemperspektiv, som inbegriper rätt energislag på var plats, minskad sårbarhet och som samtidigt medverkar till en totalt lägre förbrukning av primärenergi är den strategi jag skulle vilja se i politiken.

Politiken förenklar verkligheten
Politiker vill gärna tolka positiva förändringar i samhället som resultat av den förda politiken och negativa trender som konsekvenser av brist på politik. Det gör att politiken har behov av förenklade förklaringsmodeller. Miljöbilspremier, koldioxidskatter liksom tobaks- och alkoholskatter förutsätts påverka i önskad riktning. Till viss del fungerar det förmodligen så, särskilt när sambanden är okomplicerade. Men det är inte alltid enkelt.

Skatter och regelverk kan vara utformade så att de stimulerar utveckling av viss teknik snabbare än annan. Ett exempel är dagens byggregler som gynnar värmepumpar framför fjärrvärme. Vägskatter och banavgifter påverkar om gods transporteras på väg eller järnväg, vilket påverka förbrukningen av olja. Regler och skatter kan även var så utformade att de påverkar investeringsbeslut mer än driftsekonomin. Många beslut på energiområdet är långsiktiga och teknikutvecklingen är snabb vilket gör det svårt för den enskilde konsumenten. Bästa klimat- eller miljöval idag är kanske inte det bästa i morgon och den ekonomiska kalkylen kan även den snabbt förändras.

Vissa grundläggande fakta borde därför ligga till grund för utformningen av styrmedel på energiområdet. En sådan grundregel borde vara att el inte skall användas för uppvärmning. En annan grundregel skulle kunna vara att spillvärme skall tas till vara där det totalt sparar energi. Jag höll på att skriva, oavsett kostnad, men så långt vill jag inte gå. Men jag anser att det kan vara värt en merkostnad om behovet av primärenergi minskar. Ju större klimatnytta man uppnår genom att ta till vara spillvärme desto högre merkostnad bör man kunna acceptera.

De här två grundreglerna kan vara svåra att förena eftersom spillvärme ofta kan nyttiggöras genom att spillvärmens kvalitet höjs med hjälp av el. Därför måste den första regeln vara överordnad men med förnuft. El skall användas till motorer, pumpar, fläktar, belysning, elektronik och liknande funktioner där andra energislag inte fungerar. Men självklart måste det vara tillåtet att ta till vara värmeförlusterna där det kan ske på ett bra sätt. Men att använda el som primärenergi för uppvärmning strider rimligen mot ett hållbart systemtänkande.

Behövs en debatt om klimatansvar
Jag vet att det finns delade meningar om detta och att politiska styrmedel som gillas av vissa delar av energibranschen ogillas av andra. Eftersom marknadsoptimering inte är det samma som systemoptimering skulle jag välkomna en debatt som bortser från kommersiella intressen, en debatt som vågar ta klimatansvar på riktigt. Det kortsiktigt lönsamma är garanterat inte det långsiktigt bästa vare sig för miljön eller för klimatet. Att bygga dåligt isolerade hus enbart därför att dagens teknik och energipriser gör det billigare än att isolera väl kan inte vara rätt. Det är inte rimligt att den som valt att isolera väl och använder fjärrvärme skall drabbas av ett högt kilowattpris på sin lilla elförbrukning de kallaste nätterna på grund av att andra valt att spara på isoleringen för att regler och värmepump gör det möjligt.

Politiker säger ofta att styrmedlen skall vara teknikneutrala men är det verkligen rimligt att begränsa politiken så? Är det möjligt med systemtänkande och helhetsperspektiv utan att ta viss ställning till teknikval? På en marknad är det priset som styr utan hänsyn till systemtänkande, långsiktighet eller helhetsperspektiv. Marknadsekonomin beskylls ofta för att vara kortsiktig. Nuvärdet av kostnader och intäkter i framtiden är väldigt litet när företagskalkyler görs.

Marknadsekonomi präglas i huvudsak av relativ kortsiktighet. Jag vill inte påstå att all planering i näringslivet styrs av kvartalsrapporter, men kanske kan man likställa näringslivets villkor med politikens valperioder. Mandatperioden för en VD i ett globalt företag är ofta inte längre än en mandatperiod i politiken. Och alla typer av resultat som räknas är i princip kortsiktiga.

Politiken präglas också av en konflikt mellan särintressen och allmänintresse, där särintressen alltför ofta påverkar enskilda politikers agerande. Det långsiktiga och helheten kommer i skymundan.  Det behövs därför ett kritiskt granskande av hur politiska aktörer tillvaratar ett samhälles långsiktiga intressen.

Tyvärr räcker det inte med att granska politiker som går särintressenas ärenden, utan det behövs också bättre regler och system i politiken. Miljöpartiet har föreslagit ett politiskt ramverk för klimatfrågan efter förebild från England. Ett regelverk på klimatområdet på samma sätt som vi dag har ett ekonomiskpolitiskt ramverk för den ekonomiska politiken. Det skulle innebära ett system där fakta och vetenskap får ökat inflytande över vad som kan och bör göras. Kan man komplettera det med ett sätt att verkligen omvandla morgondagens behov och resurser i nuvärden så kanske det skulle bli möjligt att på allvar ta systemhänsyn när det hållbara samhället skall utvecklas.

Jan Lindholm

Riksdagsledamot för Miljöpartiet de Gröna

Skriv ut

2 kommentarer till Varför är helhetstänkande så svårt i politiken?

  1. Bra artikel ! Svaret på din fråga Jan .. som du delvis själv svarar på .. är att man inte får så många poäng om man har helhetssyn. Vi använder mer energi än som är hållbart .. för vem ? Jo, planeten jorden .. och framtida generationer .. och tyvärr är båda underrepresenterade i de församlingar som fattar beslut om deras framtid.

  2. Jag läser i artikeln att fjärrvärme skulle vara att föredra framför värmepump. Det är förstås rappakalja, om man vill ha en helhetssyn, vill säja. Fjärrvärmen har ju ofta sopor som bränsle. Sopor som kommer från konsumtion. Och när inte soporna räcker till så tar man till fossila bränslen. 2012 använde fjärrvärmen ungefär 15 % fossila bränslen (oräknat sopor). Lägger man därtill de ansenliga förluster man gör på att transportera fjärrvärmen i de sårbara näten så blir effektiviteten än mycket sämre, och klimatpåverkan avsevärt högre. Inte alls jämförbar med exempelvis el från vindkraft. Och om man väljer att återvinna en fastighets frånluft med en värmepump som drivs av el från vindkraft (och snälla, kom inte dragande med primärenergifaktor, debattens smutsigaste myt) så är det en oerhörd vinst såväl för klimatet som för ekonomin. Precis detsamma gäller ju om man återvinner den lagrade solenergin i berget, populärt kallad bergvärme. Skitig fjärrvärme har helt enkelt inte en chans. Men fjärrvärmelobbyn är mäktig och sätter klorna i allt, från höger till vänster. Det är oroväckande och obehagligt och borde belysas på ett helt annat sätt än vad som nu sker. Men det är en annan historia, som Kipling sa.

    För övrigt röstar jag på MP (än så länge).

Kommentera

*

Text formatering är tillgänglig via HTML. <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>