Jenny Gode, IVL: ”Det behövs debatt om miljöcertifieringssystemen”

Jenny Gode är enhetschef ​Klimat & Hållbara samhällssystem på Svenska Miljöinstitutet, IVL.

Eneff-forum har intervjuat Jenny Gode om hennes syn på de problem och frågeställningar som Erik Dotzauer lyfter i sin inlaga.

Vilken är din uppfattning om hur systemet för ursprungsmärkning av el fungerar:

Jag instämmer i det Erik Dotzauer skriver. Jag vill börja med att säga att bakgrunden till det här är en EU-lagstiftning som säger att konsumenter har rätt att veta vad det är för ursprung på den el de köper. Tanken med det är att främja aktiva val och att man ska kunna påverka systemet på något sätt.

Nu har inte jag jobbat specifikt med ursprungsmärkning av el på några år men jag vet att dilemmat fortfarande kvarstår att man räknar residualmixen på olika sätt. Det klassiska är det i Norden där Sverige räknar på nordisk elmix, Danmark skiljer på västdansk och östdansk till och med så att om du bor i Öst-Danmark då har du inte ens med västdansk el, men det har vi i Sverige däremot. Där blir det en otillförlitlighet om man ser till hela systemet. Det beror också på att EU-lagstiftningen inte säger precis vad man ska basera den här residualmixen på.

Är det så att den underliggande teorin bakom systemets uppbyggnad (punkt 1 i inlagan från Erik Dotzauer) är bristfällig på så sätt att man dels inte skiljer på kilowattimmar som produceras på sommaren respektive på vintern, och dels att man inte skiljer på kilowattimmar som produceras i södra Europa respektive i norra Europa. Det handlar väl i princip om effektproblematiken i elsystemet. Hur ser du på detta?

Om vi börjar med själva systemet så som det ser ut i dag behöver det inte finnas någon fysisk koppling ens en gång, det är så systemet är upplagt, det är så man har bestämt att det ska vara. Det betyder helt enkelt att man kan sälja ursprungsgarantier även till något land där vi inte ens är uppkopplade med deras elnät. Om det är bra eller dåligt är egentligen en annan fråga kan jag tycka. Det här med effektproblematiken i det nordiska elsystemet, tror jag kommer att bli viktigare i framtiden i och med att vi får mer och mer variabel kraft som vindkraft och solkraft. Jag tycker att det är rätt spottat av Erik där men samtidigt så är det här systemet uppbyggt på papper och inte på fysisk el.

Två av punkterna i Eriks inlaga handlar om brister i systemets funktion. Den senaste beräkningen av ländernas residualmixar visar att dessa innehåller totalt ca 300 TWh förnybar el (se figur 11 i rapporten European Residual Mixes 2014). Med andra ord, ca 300 TWh förnybar el som ingen vill köpa. Utbudet av förnybar el är helt enkelt mycket större än efterfrågan. Vad är din reflektion över det, kommer marknaden för förnybar el någonsin att fungera?

Det är helt korrekt att det är mycket lägre efterfrågan än vad utbudet är. Marknaden för ursprungsgarantier såsom den ser ut idag, kommer nog att funka, tills efterfrågan blir lika stor som utbudet. Då plötsligt kommer det säga brak och sen kommer man att få betala vad det verkligen kostar extra att producera ny förnybar el. I dag betalar man i princip bara för ett papper. I framtiden, om nu efterfrågan kommer motsvara utbudet, kommer man betala vad det faktiskt kostar.

Jag håller med Erik Dotzauer i det han skriver, men jag vill också peka på att det snarare är hur det här systemet används i miljövärderingssammanhang som är problemet.

En del hävdar att systemet för ursprungsmärkning av el ofta används på ett felaktigt sätt. I sammanhanget brukar man skilja mellan bokföring och konsekvensanalys. Kan du närmare beskriva vad som avses med begreppen bokföring och konsekvensanalys och förklara hur ursprungsmärkning av el relaterar till dessa?

Bokföring och konsekvensanalys är två sätt som man kan göra en miljövärdering utifrån. Båda synsätten behövs, men de svarar på helt olika frågor kan man säga. Det här är också vedertaget i forskarvärlden/vetenskapen kring hur man ska göra livscykelanalyser. Det finns bokförings-LCA och konsekvens-LCA , så det är inte bara någonting som några hittar på utan det är vedertaget.

Bokföring handlar om att fördela ansvar för till exempel utsläpp eller resursanvändning inom en systemgräns. Om vi ser till systemgränsen Norden, hur ska vi fördela de producerade kilowattimmarna el och de tillhörande utsläppen mellan de som använder el i Norden, då måste det bli adderbart. Man kan säga att vi stoppar alla kilowattimmar i en bunke och sen ska de delas ut till alla som använder el i relation till hur stor elanvändningen är och sen ska bunken vara tom.

Konsekvensanalys är en helt annan sak. Det handlar om att analysera effekter av förändring. Vi brukar ibland kalla det ett beslutsperspektiv. Du står inför ett beslut, ska jag välja värmepump eller fjärrvärme till uppvärmning av mitt hus, ska jag välja elbil eller bensinbil.  Då står du inför ett val och då handlar konsekvensanalys om att titta på vad effekterna blir av det valet.

Om man tittar på ursprungsmärkning, kan det vara relevant när vi pratar bokföring. Om vi går tillbaka till den här skålen med kilowattimmarna så betyder det helt enkelt att de som har gjort ett aktivt val och valt någon särskild produktion av el, de får de lapparna, de kilowattimmarna ur den här skålen. De som inte har valt får dela på det som är kvar i skålen, medan med konsekvensanalys blir det helt fel därför att det har ingenting att göra med vad effekterna i systemet faktiskt blir. När vi pratar utifrån vad som faktiskt händer i verkligheten då är konsekvensanalys mer träffsäkert.

Vad blir din övergripande slutsats avseende Miljöbyggnad 3.0?

Det här är jätteproblematiskt för att båda de här synsätten, bokföring och konsekvensanalys, har betydelse och de har ett eget existensberättigande och när man ska göra just miljöcertifieringar eller att man ska titta på en årsredovisning, så här mycket släpper vi ut, då är det vanligt att man använder bokföring men det har inte särskilt stark anknytning till vilken påverkan man faktiskt har på miljön.

Jag personligen tycker att det enda man faktiskt gör idag med att välja produktionsspecifik el till exempel vattenkraft eller vindkraft det är att man visar beslutsfattare att man tycker att det är viktigt. Jag vill inte förringa den påverkan för att jag tror att den makten kan vara ganska stor också. Att det visar politiker att det här tycker vi är superviktigt, då kanske de vågar sätta högre ambitioner till exempel i krav kring ny förnybar energi och så vidare. Men den effekten är väldigt svår att kvantifiera. Jag tror att aktivt val har någon slags påverkan på hur systemet kommer att utvecklas framåt i tiden. Dilemmat blir att det blir lite svårt i sådana här system när det är kvantifieringar och man säger att klimatpåverkan är noll av att använda el medan om man använder fjärrvärme istället så ska den ha någon klimatpåverkan. Det blir jättefel tycker jag.

Är det något du saknar i Erik Dotzauers argumentation och problematisering?’

Det han möjligen inte tar upp är dels att man faktiskt visar att man tycker att det är viktigt, dels att någon form av påverkan på systemet har det.

Vad tycker du behöver ske härnäst?

Det behövs en debatt kring det här. Hur kan vi skapa miljöcertifieringssystem för byggnader som styr åt resurseffektiva byggnader med låg miljöpåverkan under hela livslängden? Det blir problem, tycker jag, när man genom att köpa förnybar el kan komma undan andra byggnadslösningar som ur systemperspektiv är bättre.

Skriv ut

Inga kommentarer

Bli först att kommentera

Kommentera

*

Text formatering är tillgänglig via HTML. <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>