Uppmanar Boverket att slopa ”fritt flödande energi” i NNE-förslag

– Slopa möjligheten att tillgodoräkna fritt flödande energi i definitionen av nära-nollenergibyggnad.

Den uppmaningen riktade Erik Dotzauer till Boverket i samband med ett seminarium i regi av ByggDialog Dalarna. Begreppet ”fritt flödande energi” finns med i Boverkets förslag till svensk tillämpning av nära-nollenergibyggnader (NNE).

Erik Dotzauer är expert på styrmedel vid Fortum Värme i Stockholm. Han är även adjungerad professor vid Mälardalens högskola, där han är engagerad i forskningsprojekt som rör utvecklingen av energisystemet.

Eneff-forum har intervjuat Erik Dotzauer.

Du är kritisk till begreppet ”fritt flödande energi”. Kan du utveckla din kritik.

Till att börja med kan vi konstatera två saker. För det första, fritt flödande energi i detta sammanhang innebär i praktiken el från solceller. För det andra, i Sverige finns en outnyttjad potential när det gäller solceller som vi självklart ska ta vara på. Sett till energivolym är det rimligt att el från solceller skulle kunna ersätta upp emot 15 procent av kärnkraften när den fasas ut. Solceller är en pusselbit som behövs för att energipusslet ska gå ihop.

Men utmaningen för kraftsystemet handlar om ”effekt”, inte om ”energi”. Styrbar produktion av el och värme måste finnas tillgänglig då teknikerna som nyttiggör fritt flödande energi inte levererar, d.v.s. när det inte blåser och när solen inte skiner. Sådan styrbar produktion innebär normalt höga kostnader för både produktionsanläggningar och överföringskapacitet i form av ledningsnät. För att energisystemet som helhet ska bli kostnadseffektivt krävs ett helhetsperspektiv och en systemsyn vid utvecklingen av den politik och de styrmedel som driver utvecklingen.

En storskalig introduktion av solceller måste ske strukturerat för att ge kostnadseffektivitet i energisystemet. Det är bl.a. detta som Energikommissionen funderar på, och Energimyndigheten har ett regeringsuppdrag att utreda en strategi för ökad användning av solel (se länk nedan, red anm).

Det är inte Boverkets uppgift att bestämma vilken typ av produktion vi ska ha i energisystemet. Boverket ska se till att vi bygger bra byggnader. Dessutom finns det redan ett flertal styrmedel som gynnar solceller, nämligen elcertifikat, ursprungsgarantier, skattefrihet till en viss nivå, samt investeringsstöd eller ROT-avdrag.

Boverket menar att deras förslag bäst uppfyller EU-direktivet.

Boverket har gjort en alltför snäv tolkning av definitionen i direktivet. Dels har man likställt ”förnybar energi” med ”fritt flödande energi” och dels har man i princip givit ordet ”inklusive” betydelsen ”och då enbart” (se bild 4 i pdf-filen nedan, red anm).

Utöver detta har man avstått från att beakta punkt 4.c i direktivets bilaga I som har innebörden ”Positiv påverkan av följande aspekter ska tas med i beräkningen […] Fjärr-/närvärmesystem och fjärr-/närkylsystem”.

Boverket har således snävat in definitionen av nära-nollenergibyggnad till att utesluta biobränsle som förnybar energikälla samt att man diskriminerar ledningsburna energiformer såsom fjärrvärme.

Vilken är din förklaring till att Boverket gjort denna tolkning av definitionen?

Huvudargumentet för att Boverket infört möjligheten att nyttiggöra fritt flödande energi är för att ge byggherrarna fler frihetsgrader i byggandet. Men för att det argumentet ska hålla måste åtgärderna som kan väljas av byggherrarna vara likvärdiga, men det är de inte.

Åtgärder i klimatskalet och solceller ger inte samma effekt. Solceller levererar energi främst under sommarhalvåret medan ett effektivt klimatskal ger störst bidrag till byggnadens energiprestanda under de kalla och mest kritiska timmarna under vinterhalvåret. En kWh på sommaren är helt enkelt inte lika mycket värd som en kWh på vintern.

Vilka kan konsekvenserna bli av Boverkets förslag?

Att särskilt gynna fritt flödande energi snedvrider teknikneutraliteten i byggreglerna. Låt mig illustrera med ett räkneexempel.

Ett flerbostadshus som värms med fjärrvärme kan nyttiggöra ca 1 kWh el per m2 och år från lokalt installerade solceller genom att fastighetsel ersätts. Motsvarande hus som värms med värmepump och som därmed använder mer el kan nyttiggöra ca 5 kWh per m2 och år (1 för fastighetsel och 4 för el till uppvärmning).

Boverkets förslag på definition av nära-nollenergibyggnad innebär att de lokalt installerade solcellerna möjliggör att huset som värms med fjärrvärme kan konstrueras med ett sämre klimatskal som motsvarar en prestandasänkning på ca 1 kWh per m2 och år. Motsvarande prestandasänkning av klimatskalet i huset som värms med värmepump blir ca 1 + 2,5*4 = 11 kWh per m2 och år.

Konsekvensen blir att huset som värms med värmepump kan byggas med ett sämre klimatskal än huset som värms med fjärrvärme. Med andra ord är det så att faktorn 2,5 som syftar till att ”straffa” användning av el för uppvärmning får precis motsatt effekt med Boverkets förslag avseende fritt flödande energi.

Läs mer från ByggDialog Dalarnas seminarium här och här.

Läs mer om regeringens uppdrag till Energimyndigheten här.

Systemsyn nödvändig i bebyggelsesektorn

Bahram Moshfegh Foto: Annex 51

Bahram Moshfegh
Foto: Annex 51

Av: Professor Bahram Moshfegh, avdelningen för energisystem, IEI, Linköpings universitet

Idag bör frågan om klimatförändring och uthållig utveckling stå högt på den politiska agendan. Lösningarna finns i vår vardagsmiljö, våra vanor och vår fysiska närmiljö.

Det byggs allt fler energisnåla fastigheter i Sverige. Samtidigt står vi inför ett massivt renoveringsbehov av miljonprogrambyggnader. Detta kräver kunskapsförstärkning vad det gäller systemtänkande, helhetssyn och långsiktighet och inte minst behövs bättre kunskap om våra behov och beteenden. För en hållbar utveckling inom bebyggelsen måste man hushålla med material och energi. Under byggnadens hela livscykel krävs åtgärder för att minska miljöbelastningen. En väsentlig hållbarhetsaspekt gäller planeringen av såväl ombyggnationen som nybyggandet. I båda fallen måste åtgärderna alltid utformas så att det är ekonomiskt möjligt att bo i dessa byggnader. Hållbarhets begrepp måste alltid omfatta en god och hälsosam inomhusmiljö med hög komfort för alla som vistas i byggnaden. Inomhusklimatet får inte påverkas negativt av åtgärder för energihushållning och effektivisering. Alla dessa viktiga mål måste uppfyllas samtidigt. Detta förutsätter medvetna och systemriktiga beslut.

Huvuduppgiften för byggnadens energisystem är att skapa ett bra inomhusklimat på ett energisnålt sätt. Principiellt kan åtgärderna utföras på tre sätt: genom effektivisering av el- och värmeanvändningen, genom laststyrning för effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och genom konvertering till koldioxidneutral värme- och elproduktion. Energibehovet är inte enbart relaterat till den energi som används under byggnadens drifttid. Även byggnadskonstruktionen innebär ett energibehov som leder till miljöpåverkan. Därför är energiåtgången för byggnadsmaterialen och produktionsprocessen av största betydelse vid renovering och nybyggnation.

Olika energislag innebär olika stor miljöpåverkan. Och olika energislag har olika förutsättning att användas för olika ändamål. Till exempel blir de koldioxidutsläpp som är relaterade till energianvändningen inte lika stora om huset använder direktverkande el eller om det använder fjärrvärme. Att göra skillnad på olika energiformer och deras tillämpningsområden gör det möjligt att effektivisera energianvändningen ytterligare. Begreppet primärenergi beskriver kvaliteten på olika energiformer. Genom att analysera byggnadens primärenergianvändning upptäcker man nya möjligheter till effektivisering. Dessa möjligheter framstår inte lika tydligt vid en traditionell energianalys.

Detta kan belysas genom en helhetssyn där man beaktar det omgivande energisystemet när en byggnads prestanda värderas. Man måste även ta hänsyn till primärenergianvändningen kontra köpt energi. Detta systemperspektiv visar hur energihushållning och effektiviseringsåtgärder påverkar resursanvändningen och klimatet. Det visar också vägen mot en hållbar utveckling av bebyggelsen. Således är det nödvändigt med en noggrann avvägning mellan energisparande åtgärder och energitillförsel vid många olika randvillkor. Det är värt att notera utifrån tidigare beräkningar att byggnader som är kopplade till kraftvärmebaserade fjärrvärmesystem använder mindre primärenergi.

Svenska kraftvärmeverk är både konkurrenskraftiga och resurssnåla produktionsalternativ för värme, kyla och el. En ökad satsning på kraftvärme är därför en central åtgärd i omställningen mot mindre klimatbelastande energisystem. I Sverige är andelen kraftvärmeproducerad el mycket mindre än i Finland och Danmark. Här är de kommunala och privata energibolagens roll synnerligen viktig.

För att uppnå långsiktigt hållbara lösningar måste bebyggelsen ses i ett större perspektiv. Det är nödvändigt att etablera ett samarbete mellan fjärrvärmebolag och fastighetsägare för fortsatt användning av fjärrvärme på ett kostnadseffektivt sätt i fastigheter. Det är också nödvändigt med en dialog kring hur fjärrvärme ska kunna bibehållas som energikälla med låg klimatpåverkan och hur fjärrvärmen kan vara lönsam då behovet av tillförd energi minskar i framtiden.

Man bör särskilt inrikta sig på att analysera interaktionen mellan system för energitillförsel och energieffektiviseringsåtgärder i miljonprogrammet för att undvika suboptimeringar och för att åstadkomma en signifikant reducering av topplaster och koldioxidutsläpp.  Effekten av detta blir en högre nyttjandegrad av kraftvärmeanläggningarna med en bättre total ekonomi för fjärrvärmebolag och fastighetsägare som resultat. Detta kräver en helhetssyn redan på ett tidigt stadium i beslutsprocessen.